karlzzon

Igår var fan en helt fantastisk dag!
Det var egentligen inget speciellt med den, jag var bara glad.
Eller jo, en sak var speciell med den.
En stor sak faktiskt. Jag och Haqiq tog igår ett gigantiskt steg....typ =)
Efter att Peter(människa) och Nemo(hund) ännu en gång inte kommit ut för
att hälsa på så tog jag Haqiq och traskade ut själv. Elin önskade mig lycka till.
(för er som inte vet så har jag och Haqiq haft lite menings skiljaktigheter i det
här med att kalla in, jag ropar och Haqiq kommer inte förns han själv vill är
hans variant, min variant som inte fungerar är att jag ropar och Haqiq kommer direkt)
Ialla fall....ut på första gärdet, över första gärdet, stannar till på andra gärdet.
Funderar på om det här är en god idé.
Kopplar loss. Haqiq väntar. "- Hopp och lek" (en ny grej jag börjat säga....)
Haqiq springer. Springer springer springer...osv osv....
15 min senare.
"-Haqiq!"
HAQIQ KOMMER!!!
Glädje rus. Stoppa in godis i munnen på Haqiq, gulligulla.
"-Hopp och lek"
Haqiq gör om samma procedur med att springa.
10 min senare.
"-Haqiq!"
HAQIQ KOMMER!!!
Glädje rus igen. Stoppar in godis i munnen.
Kopplar hunden och går hem medans vi fortfarande ligger på plus =)
Samma resultat nästa gång Haqiq? (ja tack)





En livsnjutare...